2013 - mitt mest inspirerande och utvecklande år, än så länge.

Kära vänner och bekanta!

2013 var för min egen del ett mycket händelserikt år. Det var året när åtskilliga nya och oväntade möten inträffade. Alla dessa möten och upplevelser har påverkat och förändrat mig. Mycket.

Jag har haft glädjen att träffa sociala entreprenörer med en enorm energi och kämparglädje. Ni har alla inspirerat mig till att engagera mig inom en rad olika områden jag tidigare inte hade någon större insikt i. T.ex. i utbildningsfrågor, integrationsfrågor och anti-mobbningsfrågor. Jag vill tacka er alla för att ni har lärt mig nya saker och gett mig nya perspektiv på livet. Att ni dessutom har tagit er tid att dela med er av era livsöden har varit generöst och ödmjukt och fått mig att se på livet med nya ögon. Tack. Ni vet vilka ni är!

I min yrkesroll träffar jag dagligen intressanta personligheter, alla med olika bakgrunder, ambitioner och drivkrafter. Denna variation på möten bidrar även den till stor del till att mitt 2013 har varit mitt mest inspirerande och utvecklande år. Att få ta del av alla era berättelser och historier berikar mig. Det är en ynnest, att i mitt arbete, få möjlighet att varje dag höra nya livsöden och tankar kring livet och inte minst att få höra om alla era erfarenheter, kunskaper och personliga målsättningar. Tack även till er, ni vet också vilka ni är!

Dessutom har jag under detta år varit med på en mycket spännande professionell resa där vi har tagit våra bolag till nästa nivå, rustat dem starka för 2014 samt kompletterat vår grupp med nya och spännande samarbetspartners och medarbetare. Vi har även investerat i två nya satsningar vilket är och har varit en starkt bidragande orsak till att jag känner att det gångna året har gett mig en otrolig spark i baken gällande min egen professionella och personliga utveckling. Tack alla ni som har varit inblandade! Ni vet verkligen vilka ni är!

Sist men inte minst blev 2013 året då jag tog ett stort steg framåt i min personliga utveckling. Jag har varit på ett par kurser/program som alla har bidragit och gör så varje dag, timme och minut, till att jag fått nya perspektiv på varför jag är som just jag är. Och vem jag är. Inte minst. Att ha fått ökad förståelse för mig själv, var jag kommer ifrån, min egen historia och mina egna berättelser har gjort mig ännu starkare, ännu mer lycklig och tillfreds. Med att jag är jag. Och att du är du. Och att livet är livet. Alla ni som givmilt och energiskt har bidragit på denna resa vet också vem ni är. Tack skall ni ha! Jag känner starkt för er! Alla.

Men det finns några personer i mitt liv som förtjänar ett extra tack: min fru Callin som stöttar mig i ur och skur. Våra underbara små döttrar som gör varje dag till ett äventyr. Att få vara en del av era liv ger mig de absolut största perspektiven på hur livet verkligen är. Ni lär mig så mycket. Varje dag. Tack för att ni finns! Jag älskar er! Och vet ni vad. Jag vill även tacka mig själv för att jag är jag. Och för att jag ger mig nya perspektiv. Varje vaket och icke-vaket ögonblick. Tack Niklas för ett fantastiskt år!

Vill med dessa enkla rader önska er alla ett riktigt gott nytt och glöm inte bort att det är inte själviskt att tänka på sig själv, det är osjälviskt!

Kärlek och värme, Niklas

Inte själviskt att ta hand om sig själv?

"Det är inte själviskt att ta hand om sin egen psykiska och fysiska hälsa. Det är osjälviskt". 

Ett citat jag verkligen bär med mig varje dag nuförtiden. Men inte alltid haft så lätt att leva efter. Och det är väl därför det kommit till mig så tydligt först de senaste månaderna.

Varför då? Jo, i hela mitt liv har jag, av egen fri vilja, fäst stor vikt vid att säkerställa att människor runt omkring mig mår bra. Absolut inget fel på det. Tvärtom. Men mitt i allt detta har jag glömt bort att sätta min egen hälsa högre upp på den viktigaste prioriteringslistan, min egen.

Under skolåren var det väl egentligen inga problem. Skola, badminton och kompisar. Allting var för mig lika roligt, givande och utvecklande. En bra tid helt enkelt. Sedan kom värnplikten. Där fördjupades mitt intresse för ledarskap och badminton och idrott byttes ut mot träning i sjukvårdskunskap och ledarskap.

Därefter kom det stora skiftet. Universitetet. Skolan i all ära. Men det var inte många timmars organiserad undervisning på det program jag gick. Dessutom hade jag ganska lätt för att lära mig, så antalet timmar jag lade ned för att få VG på tentorna var inte heller så många till antalet. Den övriga vakna tiden spenderade jag mestadels som aktiv på Malmö Nation. Med allt vad det innebar. Jobb som funktionär i olika utskott. Ett helår som ansvarig för Nationens personal, inköp etc. Medlem i Valberedningen, Kollegiet och allt vad det hette. En fantastisk tid som gav mig oerhört mycket klokskap och vänner. För livet. Men här någonstans började jag tappa bort fokus på min egen hälsa. Inte att jag var sjuk och så men jag kände mig inte helt på toppen. Nu flera år senare vet jag varför.

Efter avklarade magisterstudier var det dags för arbetslivet. Som jag hade längtat. Och vad roligt det visade sig vara! Jag fullkomligt älskade att arbeta. Och det gör jag fortfarande. Att tillsammans med andra uppnå svåra mål. Vilken kick! Efter ett par år i arbetslivet, friade jag till min fantastiska flickvän. Nu min fantastiska fru. Och mamma till våra två underbara, men ibland som alla andra barn, ganska krävande döttrar. Att arbeta fortsatte att vara lika roligt och nu hade jag ju även min alldeles egen familj. Wow!

Jag nådde år efter år mina mål på arbetet. Och även mitt mål att få glädjen att bilda familj. Men någonstans där i lumpen, på universitetet och i arbetslivet glömde jag en otroligt viktig sak. Mina egna, personliga mål. Och oj vad uppenbart det blev för ett par månader sedan. Jag kände att mitt liv var på topp. Underbar fru, härliga barn och världens mest utmanande och roliga jobb. Men jag kände mig inte så lycklig som jag ville göra. Varför då? Jag hade tappat bort fokus på min egen psykiska och fysiska hälsa. 

Nu tillåter jag mig därför att vara självisk. Att fokusera på min egen hälsa. För att därigenom kunna göra mitt liv lyckligare. Och ge ännu mer till andra. Samtidigt som jag själv är lycklig. Det kallar jag ett rikt liv. Välkommen! Nya, rika liv. Välkommen!

Som en mycket klok person jag känner skrev i sin bok: Vart är du på väg och vill du dit? Livet som vuxen består av tre cirklar: jag själv, relationer och jobbet. Har jag problem och inte mår bra i någon av de tre. Då påverkar det de andra cirklarna också. Tack, Christer Olsson, för den enkla sammanfattningen. 

Skolprojektet - update

Vårt lunchmöte tog en spännande vändning. Skulle sätta projektplan men Rebecca bjöd med sin kompis Vicky som hade grym koll på mycket gällande miljonprogrammen, skolorna där etc. Länge sedan jag satt så tyst så länge.

Hon hade riktigt värdefull input. Det är detta som är så spännande i ett projekt som detta. Ingen dag är den andra lik och man lär sig nya saker hela tiden.

Blir bara roligare och roligare!

Skolprojektet i miljonprogrammen

Aldrig har det väl känts mer relevant med vårt skolprojekt i miljonprogrammen? 

I dag skall vi ses för att diskutera och strukturera upp en del saker. Ser fram emot det! Det kan inte gå fort nog nu! 

Har haft bra möten i veckan och några fler blir det nästa vecka. All hjälp behövs. Vi behöver fastighet, struktur kring tillståndssökande etc.

Så småningom blir det lärarjakt. 

Nu lite mer Mors Dags-förberedelser med barnen innan mamma Callin kommer hem.

Skol- och samhällsprojektet

Ok. Ny dag. Nya möjligheter. I kväll kom vi ett steg närmare "det omöjliga". Att göra något nytt och helt annorlunda för ungdomar med grym potential men utan de förutsättningar de har rätt till. Min nyfunne vän, Milad Mohammadi, var här för att diskutera vidare kring idéerna hur vi alla kan bidra till att göra skillnad för ungdomar boendes i miljonprogrammen.

Vi knäckte en del saker och bollen är i rullning.

Nu behöver vi bland annat hjälp med: 

- att förstå mer kring fastighetsdelarna och därför har vi bokat in en lunch med en bra person som kan detta

- skapa en webbplats som vi kan använda för att sprida budskapen och tankarna. Ett pro bono-gig som är otroligt viktigt

- identifiera de samarbetspartners och personer som är intresserade av att genomföra "det omöjliga" etc

Resan fortsätter. Vem vill vara med?

Lärare - Sveriges kanske viktigaste yrke

Min barndröm var att bli antingen barnläkare eller lärare. Jag blev varken eller. Mina drömmar om att bli barnläkare satte jag stopp för själv under gymnasiet när jag lät en lärare förstöra mitt intresse för matematik och fysik och jag då bytte linje till Samhällslinjen. 

Mitt intresse för att bli lärare i kombination med den ersättning detta yrke i Sverige innebär ledde till att jag valde en annan inriktning. Det är synd tycker jag. 

Läser i DI i dag om svenska skolan och att det just nu krävs 0,1 på Högskoleprovet för att komma in på lärarlinjen samt att det är en sökande per utbildningsplats. Det duger inte. 

Vi måste hjälpas åt att göra det mer attraktivt att ha ett av de viktigaste yrken som finns. Lärare. Våra barn och ungdomars framtid påverkas enormt av dessa, många gånger, fantastiska människor. 

Nu har jag bestämt mig. Jag vill göra någonting åt saken. Därför är jag glad att jag har träffat en person med ambitionen att starta Sveriges bästa skola. Den drömmen kommer jag att stötta. Så mycket jag bara kan. Återigen. Håll utkik. Plötsligt händer det.

Vikten av nätverk

Livet är verkligen fantastiskt. Och mitt liv är det mycket på grund av att jag har ett i mina ögon fantastiskt nätverk av magiska människor som alla gör sin egen grej. Att få vara del av dessa människors liv är en ynnest. Varför då? Helt enkelt för att dessa individer med olika bakgrund, intressen och drivkrafter gör att ingen av mina dagar är den andra lik. 

Mina vänner och bekanta lär mig nya saker och ger mig nya infallsvinklar. Varje dag, timme och minut. Det gör mig lycklig. 

Jag vill att alla människor i världen ska få möjlighet att skapa sig sitt magiska nätverk. Som berikar deras liv. Därför har jag bestämt mig för att göra skillnad. För fler människor. Diskuterar därför nu olika idéer med vänner i mitt nätverk på hur vi tillsammans i vardagen kan göra det lättare för fler att skapa sina egna nätverk. Det gör livet ännu roligare. Håll utkik. Efter ditt magiska nätverk.

Employer Branding i digitala kanaler

Den senaste tiden har det blivit än mer tydligt för mig hur viktigt det kommer att vara för företag och organisationer att säkra att deras potentiella medarbetare möts av relevant information i digitala kanaler.

Striden om de bästa medarbetarna kommer bara att öka och kraven från desamma förväntas gå i samma riktning.

Förstår företagen detta? Vissa gör. Andra inte. Men klart är det att de som inte hänger med på denna resa kommer troligen att hamna hopplöst efter.

Därför har jag nu gjort slag i saken. Investerat i ett bolag som jag snart kommer att kunna berätta mer om samt startat en dialog med en gammal kollega och vän kring en annan idé som kommer att kunna göra livet lättare för företag och organisationer att få en relevant digital närvaro.

Att vara marknadschef eller byråchef - himmel eller helvete?

I går fick jag den äran att diskutera mina erfarenheter som gammal marknadschef och byråchef med ett tjugotal inspirerande och entusiastiska personer som på olika sätt agerar projektledare, antingen på byråsidan eller i linjen i någon form av marknadsroll eller liknande.

Det första ord jag skrev på tavlan var tillsammans. Tänk om fler byråer och deras uppdragsgivare kunde arbeta tillsammans istället för att se relationen som en vi och dem, kund- och leverantörsrelation. Känner ni igen er? Samma sak gäller ofta inom företag och organisationer. Sälj och marknad. Vi och dem. Varför? Har vi inte samma mål, och får lön eller ersättning från samma bolag? Jag förstår faktiskt inte varför det skall vara så.

Min tes är att bryta murarna mellan sälj och marknad, byrå och uppdragsgivare etc. Först då arbetar vi tillsammans mot samma mål. Skall det vara så svårt?

En annan reflektion är att byråer gärna vill "leverera" på en brief eller rättare sagt får i uppdrag att leverera på en brief. Men hur ofta vet man på byrån egentligen vad som är målet med briefen och varför aktiviteten skall göras? Visst det står ofta längst ned eller längst upp: aktiviteten skall öka försäljningen eller stärka varumärkeskännedomen etc men hur ofta vet byråns projektledare vilka mål uppdragsgivaren verkligen mäts på?

Här är min tes: är det inte viktigt att ta reda på varför aktiviteten skall göras? Jag tror nämligen att först när byrån förstår vad det är som som "hjältefierar" uppdragsgivaren och vad han eller hon verkligen mäts på som man kan få till en ordentlig tillsammans-relation där alla vet varför vi gör saker, hur vi skall göra dem och vad som ska göras. En av deltagarna igår berättade att hon mäts på att vara rolig, eller med andra ord kreativ, så en stor del av hennes relation med sina byråer går ut på att kunna presentera roliga och kreativa idéer för sin chef (gör hon inte det får hon gå ut ur chefens rum och komma in igen när hon är rolig... :)), medan andra mäts på ökade marknadsandelar eller ökad varumärkeskännedom. Denna insikt är viktig för en byrå att ha vid framtagandet av lösningen på den utmaning uppdragsgivaren behöver ha löst.

Så byråer och marknadsavdelningar: istället för att bara prata om vilka mål aktiviteten har för varumärket, diskutera även vad aktiviteten behöver uppnå för att verkligen "hjältefiera" uppdragsgivaren och få honom eller henne att även nå sina personliga målsättningar. Lycka till!

OM ni vill diskutera detta mer är ni välkomna att göra det här på bloggen så klart eller mejlar ni mig på ndelmar@gmail.com

Trevlig helg!

Sveriges ungdomsarbetslöshet

Vad kan vi göra tillsammans och vad kan jag göra som individ för att hjälpa till att sänka denna siffra? I min värld är detta en utmaning som vi bara måste lösa.

http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Arbetsloshet/Ungdomsarbetsloshet-per-manad