Inte själviskt att ta hand om sig själv?

"Det är inte själviskt att ta hand om sin egen psykiska och fysiska hälsa. Det är osjälviskt". 

Ett citat jag verkligen bär med mig varje dag nuförtiden. Men inte alltid haft så lätt att leva efter. Och det är väl därför det kommit till mig så tydligt först de senaste månaderna.

Varför då? Jo, i hela mitt liv har jag, av egen fri vilja, fäst stor vikt vid att säkerställa att människor runt omkring mig mår bra. Absolut inget fel på det. Tvärtom. Men mitt i allt detta har jag glömt bort att sätta min egen hälsa högre upp på den viktigaste prioriteringslistan, min egen.

Under skolåren var det väl egentligen inga problem. Skola, badminton och kompisar. Allting var för mig lika roligt, givande och utvecklande. En bra tid helt enkelt. Sedan kom värnplikten. Där fördjupades mitt intresse för ledarskap och badminton och idrott byttes ut mot träning i sjukvårdskunskap och ledarskap.

Därefter kom det stora skiftet. Universitetet. Skolan i all ära. Men det var inte många timmars organiserad undervisning på det program jag gick. Dessutom hade jag ganska lätt för att lära mig, så antalet timmar jag lade ned för att få VG på tentorna var inte heller så många till antalet. Den övriga vakna tiden spenderade jag mestadels som aktiv på Malmö Nation. Med allt vad det innebar. Jobb som funktionär i olika utskott. Ett helår som ansvarig för Nationens personal, inköp etc. Medlem i Valberedningen, Kollegiet och allt vad det hette. En fantastisk tid som gav mig oerhört mycket klokskap och vänner. För livet. Men här någonstans började jag tappa bort fokus på min egen hälsa. Inte att jag var sjuk och så men jag kände mig inte helt på toppen. Nu flera år senare vet jag varför.

Efter avklarade magisterstudier var det dags för arbetslivet. Som jag hade längtat. Och vad roligt det visade sig vara! Jag fullkomligt älskade att arbeta. Och det gör jag fortfarande. Att tillsammans med andra uppnå svåra mål. Vilken kick! Efter ett par år i arbetslivet, friade jag till min fantastiska flickvän. Nu min fantastiska fru. Och mamma till våra två underbara, men ibland som alla andra barn, ganska krävande döttrar. Att arbeta fortsatte att vara lika roligt och nu hade jag ju även min alldeles egen familj. Wow!

Jag nådde år efter år mina mål på arbetet. Och även mitt mål att få glädjen att bilda familj. Men någonstans där i lumpen, på universitetet och i arbetslivet glömde jag en otroligt viktig sak. Mina egna, personliga mål. Och oj vad uppenbart det blev för ett par månader sedan. Jag kände att mitt liv var på topp. Underbar fru, härliga barn och världens mest utmanande och roliga jobb. Men jag kände mig inte så lycklig som jag ville göra. Varför då? Jag hade tappat bort fokus på min egen psykiska och fysiska hälsa. 

Nu tillåter jag mig därför att vara självisk. Att fokusera på min egen hälsa. För att därigenom kunna göra mitt liv lyckligare. Och ge ännu mer till andra. Samtidigt som jag själv är lycklig. Det kallar jag ett rikt liv. Välkommen! Nya, rika liv. Välkommen!

Som en mycket klok person jag känner skrev i sin bok: Vart är du på väg och vill du dit? Livet som vuxen består av tre cirklar: jag själv, relationer och jobbet. Har jag problem och inte mår bra i någon av de tre. Då påverkar det de andra cirklarna också. Tack, Christer Olsson, för den enkla sammanfattningen.